Diagnostisering av luftvägsallergier

En korrekt diagnos baseras på patientens sjukdomshistoria och symtom och bekräftas genom ett allergitest, i form av pricktest eller blodprov. Rätt diagnos visar vägen till rätt behandling.¹

Pricktest

Ett pricktest framkallar en allergisk reaktion genom att en liten mängd allergen av det ämne patienten är allergisk mot droppas på huden. Ett litet stick med en lansett gör att allergenet förs in genom huden och om du är allergisk reagerar huden med en svullnad som påminner om ett myggbett där allergenet applicerats.¹

Blodprov

När man tar ett blodprov vill man mäta mängden antikroppsimmunoglobulin (IgE). Alla mängder över 0,35 kU/I visar att patienten är allergisk mot det aktuella allergenet. Utbudet av tillgängliga allergener är större för specifikt IgE än för pricktester.²

Ett blodprov kan användas antingen som ett oberoende test eller för att bekräfta ett pricktest. Ett blodprov kan också tas om det inte är lämpligt att ta ett pricktest. Detta kan vara fallet om patienten har hudåkommor eller tar medicin som kan påverka testet (t.ex. antihistaminer). ¹

Klinisk allergi men negativa tester

Det kan hända att patienter med tydliga allergisymtom inte testar positivt för specifik IgE i blodprov eller vid pricktest. Detta är ett fenomen som kallas lokal allergisk rinit (LAR). I litteraturen beskrivs LAR som en lokal allergisk reaktion med frånvaro av systemisk atopi, kännetecknad av lokal produktion av specifika IgE-antikroppar vid exponering för luftvägsallergener. ”Lokal” IgE kan bland annat hittas vid skrapning av nässekret. I Sverige är detta inte en diagnos som kvalificerar för behandling. ³